En bok flera böcker

Jag har sedan en lång tid tillbaka haft stora planer på att öppna en bokhandel. Ju mer jag tänker, vrider och vänder och funderar så känner jag att det vore det ultimata!

Problemet ligger dock i att bland de svenska bokhandlarna så tar de stora kedjorna nästan all försäljning - för att inte ens tala om internetbokhandlarna.

Trots alla dystra prognoser så tappar jag inte hoppet. SF-bokhandeln verkar ju gå oerhört bra, så varför skulle inte jag kunna göra något likande? Därmed behöver man ju en liten nisch som gör bokhandeln alldeles särskilt speciell..

Därför frågar jag er bokälskare därute:

Vilken litteratur saknar ni (bra) tillgång till i Sverige?
Vilken litteraturgenre borde uppmärksammas mer?
Vad kan funka att sälja i samband med böckerna? (Jag vill helst undvika "kontorsvaror" som alla andra har..)

Det finns planer på ett mycket simpelt café i samband med bokhandeln, där man som kund mer än gärna får sitta med en kanna kaffe/té en hel dag och läsa..

"Resterna av en tolvårig pojke hittas i utkanten av Los Angeles. Liket visar sig vara tjugofem år gammalt och fallet verkar iskallt. Så riktas misstankarna mot en man som tidigare dömts för pedofili och mediedrevet är i full gång." (cdon.com)

Connelly i toppform! Bosch ger inte upp - det är något som vi Connelly- älskare lärt oss vid det här laget. Det som dock är lite tråkigt är att Bosch hela tiden måste slåss mot sina chefer, det har hänt i varje bok tidigare och det ger sig aldrig. Man undrar när de ska inse Bosch potential såsom vi andra ser den.. Jag måste återigen lovorda Bosch för hans fantastiska karaktär, den är så fantasifull men på samma gång så medmänsklig och äkta. Den här typen av deckare tråkar aldrig ut, och det känns så där som att komma hem.. Plus för bra språk, det är inte alla gånger deckare har det!

Det var några veckor sedan Hjärtdjur blev utläst, och kanske är det lika bra att recensionen dröjde. För denna bok är varken lättläst eller lättsmält.

Till en början avskydde jag boken. Symbolik, metaforer, symbolik, metaforer. Jag undrade när historien väl skulle ta vid. Men efter att ha läst ytterliggare lite så insåg jag att symboliken följde ett mönster -  och det var då jag började mina tappra försök att tolka och förstå symboliken. Tillslut älskade jag boken, trots att jag ibland inte förstod något alls (och ibland var allt så tydligt).

Boken är berättad ur en fantastisk synvinkel. Det är svårt att förklara utan att gå in för djupt på hur bokens historia utspelas. Men de ungdomar vi får följa, under en fruktansvärd tid i historian, är både så komplicerade och logiska att man varken vet ut eller in. Men huvudsaken är att man känner. Man känner med dessa människor.

Jag vet inte om jag skulle kunna rekommendera den här boken. Mest för att den är så annorlunda - det är nog inte alla som kan ta till sig en sådan historia. Men jag är personligen mycket glad över att jag läst den, begrundat den, vridit och vänt på den.. Utan "Jorden runt.."- utmaningen hade jag aldrig plockat upp denna bok. Så kontentan är att denna bok är fantastisk på ett tämligen oförklarligt sätt, och jag glädjs åt att jag fått ta del utav den!

"I spegeln fanns mitt ansikte och en främlings stora ögon. De hade ingen anledning att stirra på mig."

Jag var på jakt efter en klänning till min brorsdotters dop, men kom hem med dessa istället!
Åhléns reade ut lite pocketböcker för 29kr/st, så jag kunde inte låta bli!
Michael Connelly - Blodspår (som jag dessvärre inte kommer ihåg ifall jag redan läst..)
John Grisham - Coachen
Joyce Carol Oates - Djur
Joyce Carol Oates - Våld

Jag slukade "Djur" på direkten.. Underbart!

Hieronymus "Harry" Bosch är polis i Los Angeles, beryktad för sina okonventionella och ofta hårdföra metoder. I Svart eko är han suspenderad från den centrala mordkommissionen i LA efter en kontroversiell dödsskjutning och får som brottsutredare i Hollywood hand om ett skenbart banalt fall. En uteliggare och missbrukare hittas en morgon död i ett gammalt cementrör vid stadens vattenreservoar. Det visar sig att den döde är en av Harrys krigskamrater, en "tunnelråtta" med uppgift att blåsa ut de underjordiska försvarssystemen under byarna i Vietnam. Tillsammans med en kvinnlig FBI-agent genomför han en utredning som leder tillbaka till Vietnamkriget och det svarta ekot i hans eget inre och in i en korrumperad nutid. (cdon)

Det är så härligt att öppna en Connellydeckare. Det är som att komma hem. Går det för långt mellan varven så börjar man sakna Bosch och alla hans problem. Jag har läst Connellys böcker i en väldigt konstig ordning, jag har fortfarande de tidigaste böckerna kvar, och har abolsut inget system i min läsning, utan jag öppnar bara första bästa bok jag får tag på. Och faktum är att jag gillar det! Bosch, som är en ytterst komplicerad person med många mörka bakgrundshistorier, delger bara några minnen från det förflutna i varje bok. Så jag blir som ett barn på julafton, jag öppnar en historia här och en historia där, utan att de hålls samman av någon form av kronologisk ordning. Tillslut kommer jag att ha den fullständigt bilden klar! Det är lite som med Narniaböckera - läser man dem i den ordning de skrevs får man en fantastisk läsupplevelse, men om man läser dem i kronologisk ordning missar man hela spänningsmomentet!

Svart eko är en fantastiskt bra deckare. Connelly bygger upp en tät och stark historia där både Bosch och fallet han har hand om får ta lika mycket plats, och de samspelar makalöst bra. Ärligt talat tror jag aldrig att jag kommer ogilla en Connellydeckare, för även om historien inte faller en i smaken så är Connellys täta, spännande och välskrivna böcker alltid en läsupplevelse. Intelligenta deckare helt enkelt, och det finns inte allför många sådana som nyproduceras!

Bokmania slängde upp den fantastiska 'utmaningen' att lista vad som hände i bokvärlden det året man föddes. Kul, tänkte jag, och började söka runt lite.

Vi kan väl säga såhär: eftersom jag är ganska färsk så dyker det ju inte direkt upp några klassiker på listan över publicerade böcker. Och sedan är jag ganska så övertygad att folk var så överlyckliga när jag föddes att de helt glömde bort det här med litteratur, vilket resulterade i det kanske tråkigaste bokåret någonsin.

Nobelpriset i litteratur gick till Naquib Mahfouz, Egypten. Har varken läst eller hört talas om dessvärre..

Jag hittar två böcker som publicerades mitt år som kan tänkas vara värda att diskutera.
Paulo Coelho släppte Alkemisten, och jag har läst en del Coehlo men dock inte denna bok. Jag tycker att han blivit alldeles för upphaussad på senare år, för så fantastisk är han ju inte..

Umberto Eco släppte Foucaults pendel, och det är det närmsta en klassiker vi kommer! Jag har varit sugen på Ecos böcker länge, så det börjar bli dags för dem känner jag.

Men ärligt talat - vilket jäkla tråkigt bokår. Det dog inte ens någon intressant författare.

Imorgon är det första maj, vilket innebär att det är dags för "Jorden runt på 8 böcker". Kul! Jag fick den sista boken jag behöver hem i brevlådan igår (Philip Roth - Envar), så nu är jag redo för avfärd! 

För övrigt så läser jag just nu Michael Connelly - Svart Eko, samtidigt som jag håller på med "Gomorra". Jag trodde verkligen att jag skulle sluka Gomorra på momangen, men den var verkligen inte så som jag förväntat mig - därav går det lite segt med den.

Hur är egentligen den där nya tidningen " Vi läser"? Är det något man borde investera i?

Här i veckan så läste jag ut Ian McEwan's "På Chesil Beach", och boken förvånade mig på många sätt och vis. Jag har läst många recensioner från er andra bokbloggare, och mer eller mindre alla tycks ha älskat denna bok! Jag har dock svårt att bestämma mig för vad jag tycker. Emellanåt var den helt fantastisk, och ibland kände jag bara för att lägga den ifrån mig och göra något annat.. Man kan dock inte frångå att språket är helt fantastisk, McEwan beskriver allting ypperligt bra, det är en intressant historia (och dessutom en ovanlig sådan).

Men jag kan fortfarande inte bestämma mig! En intressant läsupplevelse var det definitivt, berättad på ett sätt som hela tiden drev handlingen vidare och som konstant ökade på intresset av att veta hur tusan det skulle sluta! Jag har dock mina aningar om att den lilla besvikelse jag känner beror just på slutet.. Jag brukar vara skicklig på att lista ut slutet av en bok någonstans i mitten (till och med när det gäller Agatha Christe, det kallar jag skicklighet! =) ), men eftersom jag inte lyckades denna gång, då slutet var radikalt annorlunda jämfört med mina förväntningar, så kanske det är därför jag inte riktigt kan greppa denna bok. Men den slutsats jag kan dra är att den är otroligt läsvärd! Alltid härligt med en historia som skiljer sig från mängden!

Jag har nog irriterat halva befolkningen till bristningsgränsen under tiden jag läste "Marley och jag". Konstant var jag tvungen att berätta om allt den där tokiga hunden ställde till med! Jag älskar varenda en av hans galna upptåg och påhitt, Marley verkade vara, enligt, den perfekta hunden. En hund ska inte behöva följa minsta vink från sin 'ägare', för det handlar ju faktiskt om en varelse med egen personlighet och egen vilja.
Om man bortser från alla höga skratt som dök upp när Marley hade något fuffens för sig, så var det dessutom en fascinerande bok om en vanlig familj och deras liv. En biografi som aldrig hade kunnat säljas om det inte vore för deras hund. Och jag gillar de små stickspåren om hur människorna i den här boken utvecklas och förändras, det vävs fint in i hur Marley själv faktiskt lär sig ett och annat (eller är det snarare människorna som lär sig att hantera hur Marley beter sig?).

"Människans bästa vän" är ett återkommande mantra som självklart även får plats i den här boken. Det fina är att de tillslut kan samsas med sitt eget sinne och faktiskt erkänna att Marley var deras bästa vän, trots svala guldkedjor, trasiga nätdörrar och sönderbitna koppel. Det är ofta lätt att se till de dåliga sidorna hos andra, men John Grogan lyckas beskriva hur dessa dåliga sidor (som det fanns många av...) ändå hamnar i skymundan när man se till de sidor som faktiskt är bra. För när man tänker efter så är de bra sidorna helt fantastiska!

En klart läsvärd bok sålänge man inte har alltför höga förväntningar. Marley var absolut inte världens värsta hund, däremot kan han aspirera på titeln som världens mest levnadsglada hund. Och om man ser längre än till den mysiga historia som utspelar sig, så kan man faktiskt lära sig ett och annat. Att ta vara på varandra till exempel. Att glädjas även fast allt tycks gå åt helvete.

Jag ser fram emot att se "Marley och jag" på bio (vilket skall ske på onsdag). Många skratt lär det bli!
Tills dess får jag fortsätta med min nyvalda läsning; "På Chesil Beach". Inte lika många skratt där, men den tycks vara mycket lovande! Ett boktips jag fått från alla er underbara bokbloggare därute!

7 av 8 böcker som jag skall läsa i "Jorden runt på 8 böcker"- utmaningen!
Väntar fortfarande på den sista boken som kommer från en annan sajt, men cdon.com hade alla dessa som jag ville läsa! Inte ens 300kr för så många böcker, det är vad jag kallar ett kap! :)
Dessutom ett bra pris för min studentplånbok..

Nu beger jag mig snar till tåget för att åka hem till mina föräldrar, där jag ska spendera helgen på altanen iklädd bikini läsandes Marley & Jag. Ska försöka hinna med lite läsning till C-uppsatsen också.. :)

Dessa två böcker fick följa med hem från Skottland. Sorgligt nog hade jag endast 5 minuter på mig i en bokhandel, men jag blev lite smått förälskad i dessa omslag! Sidornas kanter är färgade även dem, så även om det skulle visa sig vara tämligen värdelösa böcker så är det ju i alla fall en snygg inredningsdetalj!

"Den här gången har Harry Bosch verkligen ställt till det för sig. Han får inte bo i sitt hus som blivit utdömt efter jordbävningen. Hans flickvän har lämnat honom. Han dricker för mycket. Han har blivit avstängd från sitt jobb vid Los Angeles-polisen för att han attackerat en överordnad. Polisen tvingar honom till en psykiater där han inte längre kan undvika sitt svarta förflutna - mordet på hans prostituerade mamma när han bara var 12 år!" (cdon.se)

Jag gillar verkligen Michael Connelly. Trots att vi återigen får möta den "typiske" deckarpolisen. Singel, problem med kvinnor, alkis, bråkar med chefen etcetera... Trots att man möter dessa poliser precis överallt i litteraturvärlden så känns Harry Bosch faktiskt äkta. Man kan förstå hur han blev som han blev, och varför han agerar som han gör. Nu har jag förvisso inte läst Connellys böcker i ordning, utan jag har hoppat hej vilt mellan alla de titlar som finns, men det gör faktiskt inte så mycket. Och vid det här laget, då jag läst många utav hans böcker, så känns det riktigt bra att få veta mer om detta mord som följer med i alla böcker (i mer eller mindre utsträckning). Connelly skriver som vanligt ruskigt bra, han har ett bra flyt, ett bra språk och han är helt fenomenal på att hålla läsaren kvar. Man tröttnar aldrig på Connelly! Det är inte gott om välskrivna deckare, så jag föreslår Connelly framför all svensk massproducerad skit (en personlig åsikt förvisso).